BELÖNINGSTEKNIK
För att komma vidare i träningen och kunna göra sammanhängande banor av omgivningen finns det en hel del att tänka på gällande belöningstekniken. Det spelar stor roll hur och var du belönar hunden och det är dessutom nyttigt att träna på att jobba först och få lönen sen.
Belöningsplacering
I början av träningen är det viktigt att belöna där du vill ha hunden, det vill säga uppe på stenen, när tassarna nuddar stolpen eller när hunden balanserar på muren. Hunden måste associera hindret eller rörelsen till något förstärkande för att den ska få en positiv bild av övningen och vilja göra den igen. När hunden kopplar dina signaler med sitt eget beteende kan du belöna först när hunden är klar med uppgiften och är nere på marken igen. Då hamnar hunden dessutom i rätt position för att kunna göra övningen igen.
När hunden balanserar på föremål kan du hjälpa den att hålla balansen genom att vara noga med att inte hålla handen med godis för högt eller för lågt. Om du håller den för högt kommer hunden att tippa bakåt och om du håller den för lågt kommer hunden att tippa framåt. Det här är ett vanligt misstag som hundägare gör på kurs och en väldigt liten detalj som gör stor skillnad.
Ivriga hundar
Bara för att hunden med stor självsäkerhet tar sig upp på diverse olika hinder utan att tveka, betyder inte det att den har kontroll på sin kropp. Tvärtom så kan det innebära en stor skaderisk.
Det viktigaste du kan träna med en ivrig hund är grunderna i självkontroll. Inte förrän hunden kopplar att den själv styr sin egen kropp och lär sig att lyssna först och göra sen, kommer ni att kunna träna säkert tillsammans.
Ignorera den ivriga hunden när den tar egna initiativ och belöna bara när den tar hinder på din givna signal. Träna mycket i skogen, där det inte gör så mycket om hunden flyger upp och ner för stockar och stenar.
Lär hunden att stå stilla på kommando. Träna först hemma i köket utan störningar och ta sedan med övningen ut. Börja på marken och sedan på väldigt låga hinder och i takt med att hunden lär sig signalen kan du börja använda den i dogparkourträningen. Be hunden att hoppa upp på hinder och ge sedan signalen för att stå stilla.
Precis som i träningen med osäkra och rädda hundar kan du använda dig av en musmatta när du tränar med en ivrig hund. Lär den att stå stilla med framtassarna mot musmattan och lägg den på olika hinder på låg höjd. Belöna för att hunden hoppar upp och står still på hindret.
Att tugga lugnar hunden och därför är det bra att använda sig av ett hårt godis till en ivrig hund. Gärna lite större bitar, så att den måste tugga och inte sväljer godisen hel. Belöna lugnt, med låg röst och lugna rörelser.
Belöna genom att ha godis i stängd hand. Öppna inte handen förrän hunden står helt stilla på hindret.
Man kan också belöna hunden med det den vill ha, det vill säga aktivitet. Har du en väldigt ivrig hund som älskar att kampa med leksak, kan du använda dig av det för att få hunden fokuserad och koncentrerad. Välj ut ett lågt och brett hinder, där det inte gör något om hunden studsar upp och ner. Be hunden hoppa upp på hindret och ge fri-signal så fort hunden står still. Belöna med kamplek nere på marken en kort stund. Be hunden hoppa upp igen och upprepa proceduren. Så fort hunden står still får den hoppa ner och leka en stund. Hunden lär sig snabbt att det är den själv som styr när leksaken åker fram, det vill säga när den står stilla på hindret. Träna på att stå still längre och längre stunder.
Osäkra/rädda hundar
Dogparkour kan ha en mirakulös inverkan på rädda hundar, men risken är stor att pressa hunden för mycket – och träningen får då motsatt effekt. Det är viktigt att hela tiden läsa av hundens signaler och träna efter dem.
-
Belöna frekvent för små steg; ändrad tyngdpunkt, tasslyft eller helt enkelt för att hunden rör sig mot ett hinder eller tittar på det.
-
Se till att belöningen är något hunden verkligen är motiverad att jobba för. Generellt sett blir hunden lugn av hårda godbitar och triggad av mjuka. Därför är det en bra idé att ha färskt godis med sig och inte torra frolicbitar till exempel, även om hunden kanske gillar dem till vardags.
Försök tänka kreativt gällande belöningarna. Ta reda på vad hunden gillar allra bäst; tärnad leverpastej, kycklingköttbullar, mjukost på tub, pannkakor, nuggets… testa dig fram!
Många hundar tröttnar om de får samma belöning varje gång, försök att variera det ätbara så mycket som möjligt. Tärna lite av varje i små bitar och blanda i en påse. Det här är inget som en hund ska äta varje dag i stora mängder, men en väldigt speciell och smakrik belöning kan göra att hundar som fastnat i rädsla eller osäkerhet kan komma vidare.
Det är en hårfin gräns mellan att pressa hunden med för höga krav och att komma framåt i träningen. För att göra framsteg måste du utmana hunden, våga testa nya saker och ställa rimliga krav.
Se till att du alltid är fysiskt nära hunden och aldrig tappar kontakten med den. Din kropp kommer att ge ett bra och tryggt stöd.
Många rädda och osäkra hundar ogillar nya, främmande situationer och därför är det en bra idé att träna på samma plats och hinder under en längre tid. Planera och dela upp träningen i delmål och se alltid till att det inte finns utrymme för att hunden ska misslyckas. Alla aktiva försök till att röra sig mot hindret ska belönas.
Om hunden mot förmodan skulle missförstå dina signaler och göra fel ska du absolut inte bestraffa den på något sätt, inte ens genom att säga ”Nej”. Hundar är känsligare än man kan tro för förbudsord och det är inget som ska blandas in i den här träningen. Om det blir fel börjar ni bara om från början och provar igen eller går vidare med en annan övning. Peppa hunden mycket med rösten och uppmuntra den med hela ditt kroppsspråk.
Träna hunden att sätta framtassarna på en musmatta i en trygg miljö, hemma i köket utan störningar till exempel. Fortsätt träna i olika rum, på olika nivåer. Ta med musmattan ut och lägg på eller mot hinder. Hunden får en signal den känner igen och det kan underlätta träningen.
”Åk hiss” med hunden genom att lyfta upp den på hinder! Det är inte fusk, men läs av hunden noga så att den inte blir rädd. Lyft upp hunden och stå så nära att den kan luta sig mot dig. Belöna massor och låt hunden känna på underlaget och utsikten. Lyft ner hunden igen och be den att prova sätta tassarna mot hindret.
Träna tillsammans med en orädd hund. Låt den osäkra, rädda hunden titta på när den orädda hunden tränar på enkla hinder.
Vissa hundar är så rädda att det inte går att nå fram till dem utanför hemmet (om ens där). Därför måste man ibland börja träningen inomhus utan några som helst störningar. Det kan räcka med att låta hunden röra sig mot en pall eller sätta tassarna mot en dörr.
Externbelöning
För att komma vidare i träningen och inte vara beroende av att locka hunden överallt kan du lära den att jobba för externa belöningar. Börja hemma i köket utan störningar. Lägg några godbitar i en skål och ha hunden framför dig. Sänk ner skålen mot golvet. Om hunden sträcker sig efter den tar du upp skålen igen. Fortsätt att göra likadant tills hunden låter bli skålen.
Det här är ingen förbudsövning, prata därför inte med hunden och säg inte nej till den. Så fort hunden kan låta bli skålen bestämmer du ett mål för att hunden ska få ta belöningen. Det ska vara något som är lätt för den, till exempel ögonkontakt eller sitt. Välj en verbal signal som ska betyda var så god, många använder ”fri” eller ”tack”.
Försvåra övningen genom att kräva mer av hunden. Börja röra dig bort från skålen med hunden. Jobba med svårare kommandon och övningar. Träna mot skålen, till exempel att hunden ska ha kontakt med dig medan ni rör er mot skålen och ge frikommando.
Blanda in balansövningar och låt hunden sätta tassarna mot en vägg eller hoppa upp på en stol.
Ta med dig skålen, belöningar och hunden ut. Sänk kraven lite och träna i alla möjliga olika situationer. Meningen med externbelöningar är att lära hunden att jobba ifrån belöningen och att låta bli den för att få den.
Att träna med avståndsbelöning är effektivt både för ivriga och osäkra hundar. En ivrig hund lär sig att fokusera på uppgiften och en osäker hund som är väldigt förarbunden lär sig att röra sig bort från sin människa.