VARFÖR
DOGPARKOUR?
Kontakt och relation
Det är sedan länge känt att balansträning har många positiva effekter på hunden. I årtionden har hundägare aktiverat sina hundar på hinder i sin omgivning. Dogparkour är alltså inget nytt påfund, men fortfarande är det vanligt att man ser hundägare som går koppelpromenader med sin hund utan att egentligen ha någon kontakt med den. Hunden är upptagen i sin egen lilla värld av dofter och ägaren har ofta fokus på ett helt annat håll.
Många hundar har dessutom problematiska beteenden såsom att de drar i kopplet, gör utfall eller jagar. Det enda som håller ihop hunden med sin människa är kopplet. Kontakt och följsamhet existerar inte, ägaren är bara en stoppkloss i andra änden. Att ta aktiva initiativ på promenaderna, som till exempel att be hunden sätta tassarna mot en lyktstolpe eller hoppa upp på en parkbänk, gör hunden mer följsam och uppmärksam på dig. Att göra saker tillsammans skapar och stärker relationer.
Kroppskontroll
Det är förvånansvärt många hundar som inte har en aning om att det är de själva som styr sina egna kroppsdelar från nos till svans. Ofta följer bakdelen per automatik med utan att hunden tänker på det. Det här skapar en osäkerhet som kan visa sig i helt andra situationer som till exempel möten med andra hundar eller människor. Dogparkour gör hunden medveten om sin kropp och sina muskler och den lär sig att styra sin framdel, bakdel och alla tassar på ett kontrollerat sätt. Den här insikten är otroligt viktig och ger hunden ett bättre självförtroende och självkänsla. Hunden lär sig att tro på sig själv och sin egen förmåga, den fysiska kontrollen ger en psykisk kontroll.
Generalisering vid problembeteenden
För att ett beteende ska vara ordentligt befäst, det vill säga att hunden på given signal vet vad den ska göra, krävs det att beteendet har generaliserats av hunden. Bara för att hunden kan signalen för exempelvis sitt hemma i köket, betyder inte det att den även kan sitta på kommando utanför porten, i parken eller på torget nere i centrum eller andra miljöer som kan vara fulla av störningar. Vi måste alltså se till att hunden generaliserar signalen genom att träna i så många olika miljöer som möjligt och med olika typer av störningar. Den lär sig då att sitt betyder just sitt - oavsett var den är eller vad som finns runtomkring.
Om vi lär hunden att sätta framtassarna mot olika föremål och generaliserar det, kommer hunden kunna sätta sina tassar mot hinder även i svårare situationer som i möten med andra människor, hundar eller vilt till exempel. Hunden får något annat att fokusera på och istället för att titta på och skälla mot en mötande hund, kan vi belöna för att hunden sätter tassarna mot en papperskorg eller hoppar upp på en parkbänk. På så sätt lär sig hunden att hundmöten innebär något aktivt och roligt med sin människa, istället för att ha positiva eller negativa förväntningar på mötet.
Många har som strategi att sätta hunden ner i svåra situationer som hundmöten. Det är tyvärr ofta en väldigt dålig strategi eftersom hunden förväntas sitta still. Den får då lång tid på sig att stirra på den mötande hunden och hinner därför bygga upp stress som oftast resulterar i ett utfall. Det är mycket lättare för hunden att hantera möten om den själv får vara i rörelse alternativt sitta på något lite högre föremål som ger en bra överblick och skapar en trygg zon.
Man kan också använda generaliseringen på osäkra och rädda hundar som inte fungerar i nya miljöer. Man generaliserar då ett föremål, till exempel en parkbänk. Då tränar man i första hand i närområdet hemmavid utan störningar tills hunden känner sig helt trygg och upplever parkbänken som något roligt och positivt. Därefter använder man sig av parkbänkar närmre och närmre svåra situationer. Hunden får något den känner igen i den jobbiga situationen eller miljön och det skapar utrymme för att kunna belöna och undvika att hunden låser sig.
Positiv förstärkning
Positiv förstärkning är inte heller det något nytt påfund. Faktum är att forskning gång på gång har visat att inlärning som sker belöningsbaserat är den mest effektiva, det gäller även för hundar. Det går ut på att vi belönar när hunden gör rätt - för att beteendet ska öka och chansen att hunden gör det igen ska bli större.
Om hunden hoppar mot dig när du kommer hem, vänder du dig om utan att säga något. När hunden står med alla tassar i marken vänder du dig tillbaka, belönar och hälsar på hunden.
Du fokuserar helt enkelt på det du vill att hunden ska göra, istället för det du inte vill att den ska göra.
Du kan också välja att bestraffa hunden för att få den att sluta hoppa mot dig. Då säger du Nej till hunden, knäar den eller puttar bort den - men då talar vi istället om positiv bestraffning. Du lägger alltså till något för att minska ett beteende. Med den här metoden måste du ofta skapa ett obehag hos hunden som är så starkt att den slutar att utföra beteendet. Detta leder till att hunden blir mindre initiativrik och rädd för att göra fel. Det säger sig självt, en träning byggt på hot och våld är inte något som bygger självförtroende, självkänsla och tillit.
För att hunden ska dra nytta av dogparkour och få ta del av alla fördelar träningen ger, krävs det att du alltid tränar belöningsbaserat och utan tvång och bestraffningar. Om du tvingar hunden är risken stor att den pressas till att göra något den inte är redo för. Dela upp övningarna i delmål anpassade efter hundens förutsättningar.
Om det blir fel ska du absolut inte säga Nej till hunden eller bestraffa den på något sätt. Börja istället om från början med ännu enklare kriterier och se till att hunden lyckas så att du kan belöna den. Så länge du kan belöna hunden kan den fortsätta att göra framsteg!
Hundägare på kurs väldigt lätt för att säga Nej till sina hundar och bli irriterade när det inte går som tänkt. Här spelar du som instruktör en viktig roll. Var noga med att förklara varför ordet Nej inte hör hemma i träning och ge istället verktygen som krävs för att hunden ska lyckas.
Kom ihåg att en belöning inte nödvändigtvis behöver vara något ätbart. Det är något hunden vill ha just för stunden och kan vara allt i från en bit korv till favoritleksaken, att få hälsa på en kompis, gå framåt i kopplet eller att få lukta på en kissfläck.
Free shaping/klickerträning
Det går alldeles utmärkt att lära in alla övningar med hjälp av klicker och/eller free shaping. Anledningen till att jag ofta väljer att locka hundar är för att det brukar vara mest effektivt på kurs. Den "vanliga" hundägaren vill ha snabba resultat och är i många fall inte bekanta sedan tidigare med en klicker.
Fördelen med klickerträning är att hunden får tänka själv och inlärningen går oftast snabbare och sitter bättre i slutändan eftersom du kan belöna precis i rätt sekund. Hunden får ett helt annat fokus och kopplar snabbare sitt eget beteende med belöningen, men det kan ta längre tid att se slutresultatet.
Träningen ska alltid ske på hundens villkor, utan att vi drar i kopplet eller selen.